Kåseri – Den snabbe projektledaren

Detta hände sig på den gamla tiden, när man fortfarande fick träffas i verkligheten och projektmötena hölls i rum där man kunde andas samma luft….. 

​​​​​​​Man ville ha en snabb beslutsfattare som projektledare och det fick man också. Han var en gammal sprinter, med bl a en silvermedalj i distriktsmästerskapen på 110 meter häck som tung merit. I rollerna som linjechef och projektledare rusande han runt likt en vessla. Det gjorde han också bokstavligen talat vid projektmötena, där han hoppade fram och tillbaka mellan whiteboarden, sammanträdesbordet och kaffeautomaten i ett blixt tempo. Allt medan orden rusade fram från munnen i en strid ström.

Mötena blev förstås aldrig långa eftersom beslut ofta fattades utan längre diskussioner. Till hans fördel skall sägas att han gjorde grundliga förberedelser inför mötena och såg till att både han själv och deltagarna var ordentligt informerade om vad som skulle beslutas.

Vid ett tillfälle när han skulle starta ett projekt samlade han den utvalda projektgruppen i ett konferensrum och drog kortfattat bakgrunden på sitt vanliga kulsprutelika sätt.

– Det här projektet är mycket viktigt för vårt företag! Det blir ingen dans på rosor, om nu någon trodde det, sa han bistert. Vi har ont om pengar; det blir ett lågbudgetprojekt! Tid har vi knappast, det skall helst vara färdigt innan vi har börjat. Vi kommer alltså att arbeta under stark tidspress. Några förseningar är det inte tal om! Däremot kan vi räkna med mycket övertid. Eventuell julledighet tar vi när projektet medger det eller troligen till påsk. Några synpunkter?! frågade han hotfullt.

Projektgruppen satt tyst och vågade inte ens bläddra i sina papper.

– Dåså! summerade projektledaren. Jag skall nu dra grovtidplanen och huvudhändelserna i projektet.

Han reste sig blixtsnabbt, ställde sig vid whiteboardtavlan med ryggen mot åhörarna och började skriva i en fart som skulle gjort en riksdagsstenograf avundsjuk, medan han med kommandoröst kommenterade det han skrev.

– Tidplanen börjar här med …

Han talade länge och väl utan att vända sig om. Tidpunkter och händelser ljöd oavbrutet som en kanonad över åhörarna.

Efter en stund reste sig en deltagare och smög på tå ut genom dörren. En efter en lämnade sedan också de andra åhörarna diskret rummet utan att projektledaren märkte något. När han slutligen vände sig om för att pusta ut, hade alla gått. Alla utom en nyanställd tjej från informationsavdelningen.

När den första häpnaden lagt sig, såg han lite brydd på henne och frågade varför inte hon också övergivit honom.

Hon skakade på huvudet.

– Jag tror inte detta projekt blir så tufft som du säger. Det måste finnas utrymme för förhandlingar om både tid och pengar om projektet är så viktigt som du säger. Dessutom finns det säkert positiva sidor som du aldrig nämnde.

– Vadå till exempel ? muttrade projektledaren.

– Till exempel att man ökar sin kompetens genom det här projektet, man får massor av kontakter som man annars inte fått, man är med om en härlig utveckling som har ett eget meritvärde …..

– Jamen det vet ju alla, det behöver man inte tugga om!

Hon skakade energiskt på huvudet.

– Det tror jag inte att de andra tänkte på när dom lämnade rummet. Vi hörde dig ju bara räkna upp negativa sidor i projektarbetet, tidspress, övertid, resursbrist, ingen ledighet osv. Dom skulle troligen ställt upp för dig och projektet om du också talat om allt positivt som finns. Det är sådant som behövs för att motivera människor.

Han såg tankfullt på henne och sa: – Jag kanske skulle sagt att alla kommer få var sitt stormkök i julklapp, då kanske de hade stannat?

– Hmm tror nog inte det, svarade den tappre kvarvarande åhöraren.

Artiklar
Artiklar
Relaterat material

Kontakta Rolf för mer information